okej, i'm back again! lite klokare, lite mer fundersam och inte minst "inte lika mycket rökare". jag åkte som sagt till norge i fredags. resan gick bra (värre var det dock hem). jag har inte gjort så väldigt mycket faktiskt. jag har umgåtts med andree såklart och de andra grabbarna. när alla andra har jobbat har jag kollat på one three hill. shit! jag hade så mycket fördommar mot den serien innan, men jag har insett hur fel jag hade. den har faktikst lärt mig något....
nämligen att jag verkligen har saker som betyder något i mitt liv. jag är inte alldeles ensam, även om det kan kännas så ibland. och ibland känner man att man bara vill ta fram en pistol och döda folk för saker som har hänt, men varför? jag har ju så nedrans mycket kvar. jag har vänner som har stått jämte mig under i princip hela min livstid. jag tycker verkligen synd om dem som inte har någon, för jag har flera stycken.
det händer mycket runt omkring mig nu känns det som. många känslor som snubblar runt, men om jag avslöjar för mycket så kan det vändas emot mig och nejtack!

just nu ligger jag i mitt rum med doftolja, tända ljus och radiohead, nya lakan, nystädat rum och massa tankar. det snurrar runt runt, men jag har i alla fall kommit på vad jag ska klä ut mig till på halloween. blev lite ändrade planer, men förhoppningsvis bättre och jag hoppas att inte alltför många känner igen mig. ska bara få tag i bra grejer först och det blir kanske ett litet problem, men jag ska göra mitt bästa!

kom på att jag känner mig absolut inte lika sexig när jag ser bilden, som jag gjorde när jag stod där. ibland borde jag skjutas!


nu av någon konstig anledning kom en låt på som heter "we never change" och kan man ändras? man kan väl ändras utåt, men aldrig inåt. jag har ändrats utåt under alla år, väldigt mycket, men jag är samma tjej ändå med samma tankar och samma känslor.


puss och kyss från samma tjej som alltid, bara lite mer tatueringar på insidan!

blir deprimerad! jävla cp är jag som klipper av mig håret. det var långt, det var fint blont och även fast att bildern inte är jätte fina, så tyckte jag det en gång i tiden plus att jag tycker att håret är långt och fajnt!

min födelsedag har varit mysig faktikst, även fast att jag är depp. farmor kom till praktiken vid klockan 10. hon färgade och klippte lite. snajs är hon. jag vill bli som henne när jag blir gammal! hon tog för övrigt med sig tårtan som jag bakade igårkväll. den var JÄTTE god och JÄTTE snygg. trodde inte det om mig själv, så jag får väl höja mina förväntningar ett snäpp. Louise kom vid halv 1 och fixade utväxten. det blev grejt! en annan kund klippte jag också och så kom Jonathan. det var kul att träffa honom och jag är glad för hans skull att han är lycklig nu. känns bara lite konstigt eller så. ja, någon fattar säkert vad jag menar. ni är ju ändå en del som läser bloggen. det gulligaste på hela dagen var ändå att Albin kom in, i sällskap av ellen, och lämnade 20 röda rosor!!! (albin är ellens storebror) blommorna var från birgitta, åke och albin. shit jag blev super glaaaad! sen fick jag lite saker av de på salongen. ett shampoo, ett balsam och 4 ögonskuggor och en nessecär (hur man nu stavar och jag vet att det är fel. lev med det!) om någon är intresserad så har jag fått vääärldens gosigaste tofflor. är som ugg-skor, fast tofflor i fårskinn. snygga också! sen har jag fått presentkort på manikyrgrej och ansiktsbehandling typ. pengar och andra behövande saker har jag också fått.

just nu sitter jag och funderar på vad jag ska ha med mig till norge. har packat halvt, men det är så skönt att bara sitta i sängen och lukta på mina rökelsedroppar (som jag fick av agge) och lyssna på Enya.
jag har så mycket att göra imorgon. duscha, packa, hämta min mössa, äta frukost, packa ner något ätbart, tänka ut hur jag i helvete hade tänkt fixa norska pengar. åh gud jag måste vinna en tävlig i "den mest oplanerande personen"! jag dör på mig själv ibland. borde kanske gå en kurs på distans? nej nej distans skulle inte heller funka, för jag hade aldrig "haft tid" för att göra det.

tänk alla dumma belsut man har gjort i sitt liv och hur många man har sårat. jag är nog mästare på ganska mycket. defenitivt är jag bäst på att såra och att bara köra rätt över utan att tänka. sen är jag bäst på att göra fel. åt helvete med sånt! jag ska lyckas i mitt liv. jag ska bli super bra på något (ska bara komma påvad först). funderar på att kanske bli världens fetaste kvinna? bäst på att äta mat då alltså, men fan usch vad man ser ut då. som en hålig bulldeg. fy satan! kanske skulle man lägga in siktet på något smart inom politiken eller advokat grejs. skulle kanske passa mig? eller så skaffar jag mig en sjuuuukt snygg, rik och framgångsrik fotbollsspelare och blir bästis med vickan. shit vad jag är smart! då kan jag marknadsföra min salong, som ska ligga i london, genom honom. huuuuuur smart är inte jag då?!

nu var det slut på att dela mitt liv denna kvällen. ska upp till norge imorgon, som sagt, så jag kanske inte skriver eller hör av mig förräns  på tisdag. känner att lite avkoppling sitter helt perfa för mig! tänk er att ladda upp i norge och sen är det FEST som aldrig förr när jag kommer tillbaka. shit alltså detta kommer bli för skoj!


grattis till Thilda! JAG SAKNAR DIG!!!

PUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSS

okej, andas andas andas! väldigt snart blir jag 17 år. tänk er.. 17 jävla år! dör på den siffran. blir så trött på mina föräldrar att dom inte kunde knulla ordentligt lite tidigare. hon kunde ju tryckt ut mig för sisådär en månad sen. blir bara arg när jag tänker på det, för snart fyller folk 18 och vad gör jag då? jo stackars mig sitter där i min ensamhet som en liten fjutt. gud så tragiskt livet kan vara ibland. känns som om jag fortfarande lever kvar i 14 års åldern, men ändå kanske inte.
kom att tänka på hur mycket jag har ändrats på alla år. det är verkligen grovt! hoppas att det är till det bättre, men jag har blivit väldigt torr. typ bitterfitta! bara klagar och har mig.

kunder för dagen har varit Caap, Ellen, Fiona och Simoné. klipp och sling och sånt där typ.
idag strejkar huvudet ganska rejält. känner för att krossa det på riktigt nästan. (där kom klagandet in).
eller fyllde år idag också. så lite pyyyysss på henne. jag har bakat tårta idag också, som jag ska ha med mig till praktiken imorgon. det är nämligen my last day eftersom att jag ska till norge på fredag. myyyyyssss!


här är en bild på mig från 2004. jag tycker att ögonbrynen är mycket sexiga. tror inte att den här bilden har visats förut, så le och var glada åt att jag blottar mig själv mindre snygg. men jag kan ju förklara mig med att man inte alltid har en bra dag.

  
att se dig vända huvudet och gå gjorde ont, men egentligen ville jag inget annat än att se att du var det svin som jag trodde på i mina drömmar.

puss&jävligtmycketkram

jag plågas av mitt jävla sår på handleden. gör cp ont! vill egentligen bara hugga av mig handen, men jag inser då att det vore mycket dumt eftersom att det skulle gjort ännu ondare. när jag jobbar kan jag ju inte ha bandaget heller och då får jag ingen stabilitet för 5 öre.

idag slingade jag Bittes hår ljuuust och det blev väldigt fint! Simon kom också och blev klippt och jag hoppas att han blev nöjd :) hände inget speciellt skoj idag faktikst. eller ah inget som var särskilt märkvärdigt i alla fall. jo, förresten! jag fick massage vid halv 7 av bitte idag. helkroppsmassage och jag höll på att döööö av skönhet (alltså att det var skönt)! önskar att jag kunde få det varje dag. världs bäst!

idag var förresten mamma på ett möte med alla föräldrar somhar barn som går i 8:an på Påskbergsskolan. hade tydligen varit någon fest som spårat ur osv. polisen och någon mamma osv hade typ pratat om det och så. tänk att de går i 8an och skolan och föräldrarna tar det så seriöst. jag kommer ihåg när jag gick i 8:an och vi drack fre-lör varje helg. då menar jag verkligen varje också. hade vi inget liv och hade skolan inga öron och hade föräldrarna ingen koll? på ett sätt ångrar jag inget jag gjorde, för shit vad jag har lärt mig mycket på det och jag har haft väääldigt roligt också, men alltså det är ju kanske inte det bästa att göra. stackars min mamma som fick sitta där och lyssna på allt som hon kunnat göra med mig innan det spårade totalt. hon hade tydligen sagt några ord om hur det är att ha varit med om det som förälder. stackars mamma!

jag tycker faktikst synd om både mamma och pappa som fick och får ta hand om mig. eller i alla fall när jag var väääldigt dum i huvudet. tänk vad de har gått igenom och sett sin dotter göra och vara med om. tänk att vara blind även fast att man inte vill och tänk att se sin dotter få tatueringar på insidan som aldrig går att bränna bort. för det är precis det jag har. tatueringar på insidan som aldrig går bort. sår som har rispat sig fast och som alltid finns kvar.


det tål att tänkas på. PUSS



dry your eyes, my love
and come away with me

här kommer en novell som jag skrev förra året. fick MVG och om ni har tråkigt kan ni ju alltid läsa en rad :)

Jag ska vara stark. Aldrig mer skall det få hända. Aldrig mer ska mitt hjärta slås sönder i tusen bitar. Det var ju det han lovade. Han grät, höll min hand och sa att det aldrig skulle hända igen.  Såklart att jag tror på honom. Det som folk inte förstår är att jag älskar honom. Han är den enda som alltid finns där. Det är han som tar hand om mig. Det är han som har gjort så jag blivit snygg och smal. Det är han som har fått mig att inse att jag är död utan honom.

Jag går längs stranden och blickar ut över havet. Det ligger blankt och solen är på väg ner. Himmelen är rosa, röd och fåglarna skränar över mig. Vid havet kan jag rensa mina tankar. De bara flyger ut som en slända över vattnet.

Jag vet att han älskar mig, tänker jag och plockar upp en vit, len sten. Han har bara lite svårt att visa sina känslor på rätt sätt, men vem har inte det?

Jag känner en kylig vind och stelnar till. Den kryper ända in i benmärgen och jag ryser till. Jag får en obehaglig känsla av att något dåligt kommer att hända.

Herregud! Jag vågar inte åka hem. Tänk om han inte menade allvar den här gången heller?

Tankarna går runt, runt och virvlar upp massor av minnen. Jag ser blod och knytnävar framför mig. Paniken stiger i bröstet och pulsen ökar kraftigt.

–         Lugna ner dig! Säger jag till mig själv.

Jag ökar på stegen och upptäcker att det plötsligt blivit mörkt. Jag har stått i mina egna tankar alldeles för länge. Han kommer inte gilla att jag kommer så sent. Åh nej, nu har jag provocerat honom och om han redan är på dåligt humör stämmer min obehagliga känsla. När jag kommer fram till bilen sätter jag på radion och då kommer låten av Eminem – love you more. Jag lyssnar på texten och inser hur bra den stämmer in på vårt förhållande. Huvudet känns snurrigt av alla tankar. Ju mer vi bråkar desto svårare blir det att lämna honom. Vill jag ens lämna honom? Jag vet att jag provocerar och att det är delvis mitt fel, men alla dessa kärleksfulla ord blandat med förlåtelser.

 ”det ska aldrig hända igen. Jag älskar dig så!”

Det ringer i öronen av ord som han har sagt. Jag tvingar mig själv att koncentrera mig på omgivningarna. Det har blivit riktigt mörkt nu och jag sätter på helljusen. Träden swichar förbi i väldig fart, men det är svårt att tänka på bilkörning när man är helt inne i en diskussion med sig själv.

Jag kommer inte ihåg hur det började. Vi tappade allt en dag och hans känsla för kärlek flög iväg. Jag vet inte hur, när eller varför. Det bara hände.

Jag parkerar bilen på gatan och jag ser att det lyser i lägenheten. Då är han alltså hemma och om jag har tur är han glad idag. Det känns som att trapporna aldrig tar slut, för varje steg tar emot och benen känns som bly. Min obehagliga känsla tar över hela kroppen och jag börjar skaka.

– Gud, om du finns så hjälp mig nu!

Jag skakar och får knappt in nyckeln i låset. Hur kan man vara rädd för någon som man ändå älskar? Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig. Titeln på Håkan Hellströms låt är så klockren. Jag tar ett djupt andetag och går in genom dörren.

–         Hej, jag är hemma nu; säger jag och försöker låta glad. Det blir nog lite för mycket entusiasm i den meningen.

–         Hej gumman. Hörs det sarkastiskt från vardagsrummet.

Jag går in i vardagsrummet och ser honom ligga där på soffan. Jag tittar på honom och jag börjar svettas. Det står en tom vinflaska och en halvfull whiskyflaska på bordet och då är han full. Han tittar på mig med hat i blicken. Jag förstår inte hur en människa kan förändras så på bara någon timme.

Han reser sig upp och ställer sig med ansiktet precis framför mitt. Jag vet inte var jag ska titta, så jag fäster blicken ner i golvet.

–         Se mig i ögonen, kvinna! Viskar han i mitt öra. Han smeker min kind och drar in doften från mitt hår. Jag bara väntar på att slaget ska komma.

–         Snälla, gör det nu! Vad som helst bara jag får slippa väntan; bönfaller jag tyst. Jag hoppas att han inte ska höra något av vad jag sa, men han hörde.

–         Men älskling, tror du verkligen att jag skulle göra dig illa? Tror du att jag skulle kunna skada mitt lilla hjärta? Hans röst är smörig och jag vet att han inte menar det han säger. Det enda jag kan tänka på är att det snart händer. Snart kommer han att flippa ut.

Han lägger handen på min rumpa och rör mig lätt upp mot nacken. Han smeker mig över huvudet och säger:

–         Varför ska du vara så dum? Lilla gumman, varför ska du vara så in i helvetes, jävla dum?! Han tar tag i mitt hår och drar huvudet bakåt.

–         Din lilla jävla slyna! Varför ska du förnedra mig så? Säg att du är min hora!

–         AAAJ! Snälla, snälla släpp mig. Jag vädjar och ser på honom med tårar i ögonen.

–         Jag klarar inte mer! Jag skriker till när han drar loss en tuss från mitt hår.

–         Du ska ALDRIG säga emot mig igen! Hör du det?! Du, nu ska du lyssna jävligt noga här. Jag har gjort upp klara regler för hur du ska bete dig och hur du ska klä dig. Följer du inte dem så blir du straffad. Du vill väl inte att jag ska dra här ifrån va? Du skulle inte klara dig utan mig, för du är INGENTING utan mig. Hör du det? INGENTING!

Jag snyftar och kryper ihop på golvet. Jag ångrar det genast när han sparkar mig i magen. Jag tappar andan och känner hur revbenet, som inte är läkt än, krasar sönder. Han märker att jag är nära på att svimma av smärtan och lägger sig på knä bredvid.

–         Men älskling, har du redan gett upp? Han spelar förvånad och fortsätter:

–         Jag visste väl att du var en svag person. Jag visste det från första början. Det är därför jag stannat kvar hos dig. Det är synd om en sådan vek person som dig. Han är så arg att han spottar fram de sista orden.

–         Usch, du är inte värd någonting. Du är en död vandrande fitta! Han spottar mig i ansiktet och med skakande hand torkar jag bort det.

Han drar upp mig på fötter och boxar mig över ögat. Jag känner något varmt som rinner ner, över ögat. Blod, det är blod som rinner och jag försöker hitta något att tänka på. Något som får mig att klara av slagen och sparkarna som kommer. Mina tankar går till resan vi gjorde till Smögen. Det var så mysigt, men så kommer jag ihåg hur han slog mig då också. Jag kommer på att det inte finns något tillfälle där han inte gjort det.

Han drar mig över golvet, in i hallen. Han lyfter upp mig och ställer mig framför spegeln.

–         Titta här. Vad är detta? Ser du något bra i den här människan? Du är ful och fet! Hur skulle någon någonsin vilja titta åt ditt håll? Jag äcklas av dig!

Han tar tag i mitt huvud igen och dunkar det hårt mot spegeln. Det enda jag märker är att spegeln går sönder och att det gör ont. Så in i helvetes jävla ont!
Sen blir det svart. När jag vaknar upp är han borta. Det dunkar och bränner av smärta i hela kroppen och jag ser en blodpöl på golvet. Kravlandes tar jag mig bort till telefonen och slår numret till min syster. Klockan är två på natten och jag ber till vad som helst att hon skall svara.
När hon svarar får jag bara fram att det gör ont. Jag svimmar igen och sen vet jag inte mer. Sen vet jag inte om jag är död eller levande på flera år.

 

 

Varje ord slår som ett slag i ansiktet

Varje tår jag fäller, fäller jag för dig

Jag är en ett träd som sträcker sig mot solen, men du hugger ner mig

 

jag var dömd att aldrig lyckas
nu är jag knappt ens värd luften jag andas
vad hände med oss två?
vi som sa att vår kärlek klarade allt,
den skulle aldrig ta slut.
men vi ljög
det vet både du och jag,
för den höll ju inte.
jag undrar fortfarande vad som hände
jag kommer inte att försöka glömma dig,
för jag vet att det inte går.
det finns en obeskrivlig känsla inom mig
både kärlek och hat
det du gjorde var jävligt lågt
men tillslut smälts alla hjärtan,
till och med mitt
man måste bara tro på sig själv

fast hjärtat jag en gång hade

det har blivit svart

jag antar att det finns någon du skulle ringa, om jag inte fanns

jag skulle fastna i min ensamhet, om du lämnade mig nu

 

dikten skrev jag till Jonte en gång för flera år sedan. tyckte att den passade in med novellen.

som det står i rubriken har jag ingen bra kväll/natt, så det kommer antagligen vara en del klagande idag.
dagen började väl okej. fixade birgittas och albins hår, sen plattade jag håret på en brud och hjälpte till att sätta i löshår m.m. sen var jag även på WIC-matchen. 3-3 blev det mot AIK. vet inte om det är bra eller dåligt faktiskt och som vanligt missade jag VARENDA mål. tur att det finns en tv-duk som man kan se repriser på.

jag är väldigt trött på folk som antar att man är någon jäkla psykolog som kan ta vad som helst, när som helst, var som helst och hur som helst. det kan jag faktikst inte! även om jag skulle vilja så klarar jag inte av det. för tillfället har jag ganska mycket med mig själv som snurrar runt och inte kommer ut, för det finns ingen som riktigt ser igenom skalet tror jag. om det nu är någon som gör det så är det ingen som säger något anyway.
whatever, jag lever och jag är någorlunda frisk. jag är trött på alla krav som ställs av vissa personer också. förväntningar som spricker och blir till aska dödar ibland. jag hatar det, men jag älskar dig!
att göra misstag känns ganska surt. att inte veta hur man vill ha det och att leva i ovisshet suger rätt hårt det med. jag undrar också var vissa personer har tagit vägen. vissa försvinner bara poff ur ens liv och ja, de kommer antagligen aldrig tillbaka, men de sätter spår. jag undrar vad alla gör som man påminns om. de som är inblandade i ens misstag. fy fan vad jag hatar det!
egentligen vill jag väl bara vara alla till lags, men jag lyckas antagligen inte så vidare värst bra. stackars dig och stackars mig! men ibland är livet sånt och man får leva med det.

på torsdag fyller jag år och jag vill inte. det mest meningslösa åldern ever. jag vill bara gräva ner mig ett år och skita i detta som är nu. blä som fan!

 nobody said it was easy, but you gotta live your life even if you have reasons to cry!

jag och ellen innan grand i fredags. innan mitt lilla missöde i vattenpölen.

hej allihop!
kände att det var dags att uppdatera min blogg igen. har nämligen hänt en del sen jag skrev sist.

• jag har hunnit med att vara dum i huvudet och färgat håret rött. kommer få leva i celibat resten av mitt liv, för vilka killar gillar rött hår? vilka killar gillar lugg? den combon är inte härlig, men jag står ut. får glänsa med min personlighet istället.

• Andree har flyttat till norge och jag saknar honom väldigt mycket. vi är inte tillsammans, men vi är kära på distans.

• vi bygger ut vårat hus och det är snart klart. då ska jag flytta in i mamma och pappas rum och göra om där. vet att vissa kommer sakna min mysiga atmosfär som jag har nu, men det ska bli bättre. annars flyttar jag tillbaka! ska äntligen få upp alla lyktor då och tänkte sätta upp glaslampan som jag köpte i egypten.

• min garderob har utökats ytterligare och mot mina principer och mot mitt hjärta funderar jag på att sälja något enstaka, så att jag får plats med allt.

• jag praktiserar och har hunnit med en hel del. det är väldigt roligt faktiskt! jag har planerat lite framtid faktikst. har tänkt mig att jobba en snutt och sen se världen med egna ögon och inte bara på bild. (som alla andra planerar) men jag har en liten baktanke med mitt resande och det är att se hur andra lever i sina kulturer och se hur de använder utseende och bla bla. kanske kan gynna min karriär som frisör? en liten lista som jag har i mitt huvud som resan ska innehålla:
  hoppa bungyjump, åka forsränning, bestiga ett berg, vandra i öknen, bada i döda havet, leva i djungeln, leva med en stamm i afrika, besöka alla kontinenter, ligga med en neger för att se om ryktet stämmer att de skulle ha större lem (; , köpa rökelser i indien, besöka ett buddisttempel, dyka med tub bland hajar och andra fula fiskar, jobba lite grann så jag har råd med att resa vidare, festa i massa storstäder, vara kulturell och massor av mer saker.
  många av dessa saker gör jag för att övervinna mina fobier (små äckliga kryp, spindlar, fiskar, sjöar)
• hjärtat har som vanligt blivit lite trasigare, men byggts upp till viss del igen. tror att det behövs ibland för att veta att man lever, även fast att vissa känner att de inte orkar mer och bara vill dö. men då känner man att man lever. död blir man när man ska dö.
• något mer som är skadat är mitt knä (som är svullo till max), min höft (som går i skalan blå för tillfället), revbenen (känns ganska krossade, men är nog muskler som fått sig en törn), handleden (som blev uppskuren av en vinflaska 2 mm från pulsådern) och väldigt mycker småsår och ont på händerna. anledningen till att min hand är i bandage och knappt går att användas är att jag i fredags gör namn för mig själv och kolliderar med ellen i min fylla och faller handlöst. inte ordagrant handlöst, för jag höll en vinflaska i höger hand. den krossas mot marken och ni kan ju föreställa er själva hur det slutade. till råga på allt var det en vattenpöl som jag ramlade i. tack gud, för att du skapade mig till denna otursförföljda varelse! jag märkte inte att kroppen var ganska söndrig (förutom armen, för blodet rann ganska duktigt, så jag fick bandage och shit på ett hotell) så jag dansade hela natten lång. när jag klev av bussen i varberg kände jag dock att jag inte mådde guld. jag gick hem all alone med dunkande huvud och ont i kroppen. och ja jag tycker lite synd om mig själv!
• jag har varit i norge två gånger och det har varit väldigt mysigt. en gång själv och en gång med Andrees föräldrar. grejt grejt! Sandefjord är fint, men ingen stad för mig faktiskt. lite för litet och inga skoj affärer. möjligtvis dras jag dit någon helg då och då för att det finns en viss man som för tillfället hoppas på att bli rik.

framtiden ser ut ungefär såhär.

• onsdag fyller en viss ellen holm år och då ska man gratta henne.
• torsdag är en ännu viktigare dag. då fyller nämligen jag år och jag hoppas på mycket presenter om inte en liten grej kan köpas hoppas jag i alla fall på ett ynka sms. om ni inte har mitt nummer, så finns det att hitta på sökhjälpen via internet. det är ju så himla lätt nu för tiden. var glada för det! för övrigt heter jag Lovisa Håkansson, för er som inte har uppfattat det.
• fredag planerar jag lite löst att ta tåget till norge. någon som har lust att följa med? hade tänkt att stanna till tisdag ungefär.
• onsdag händer en sak som jag inte vet får nämnas. då är det den 29 och då fyller också min lovelie olivia eriksson år. gratta henne då!
• torsdag ska jag till Johanna, för hon fyller år också.
• fredag ska jag kanske på tjejferre om det blir av. det ska bli kul!
• lördag ska jag på big halloween party. lääängtar!
• söndag ska jag väl förbereda mig på verkligheten. herregud! 4 veckor utan skola och nu ska jag helt plötsligt kastas in i ca 7 veckors helvete. jag kommer vara ett vrak i mellandagarna.

just nu ligger jag i min säng och har lite dåligt samvete, för jag borde plugga och jag borde stryka och jag borde leva nyttigare och jag borde gå ut i solen och jag borde höra av mig till lite folk och jag borde ta tag i mitt liv och jag borde kolla upp min kropp och jag borde fixa lite på mitt rum. men man kan ju inte göra allt, faktiskt!

jag är lite trött på att en viss person tror att man kan behandla någon hur som helst. jag vill verkligen inte mer nu.

When I think about the previous
Relationship we shared
It was awesome but we lost it
It's not possible for me not to care