igår var det kul, mysigt bra och sorgligt. även fast att jag vet att det absolut inte är sista gången jag ser dem så är de ändå mina babes som alltid har varit där. de har alltid funnits att ringa när man behöver prata, skrika, gråta eller skratta. allt liksom. de har funnits när man behöver stoppas och när man behöver pushas. de flesta har jag känt sen jag var bebis, men några har kommit in senare. det kommer bli sick att inte kunna träffas när som. typ ta en promme eller vad som helst. kommer bli sick att inte få spåra tillsammans med mina darlings. fjorden gjorde ett sjukt gulligt tal till mig igår som jag ska rama in, för det speglar alla. ett tal inte bara till mig utan alla. vi kommer splittras nu. ligan som har gjort det mesta, drivit om det mesta osv... vi kommer spridas över jorden. jag både vill och inte vill. tryggheten kommer vara noll, men jag vet att alla fortfarande kommer finnas kvar, men inte på samma sätt. på återseende tjejer, killar, varberg, sverige men framförallt oscars! (där de flesta spårade grejer startar)

sjukt! helt sick. imorgon flyttar jag. om 24 timmar sitter jag i bilen på väg till Oslo för att bosätta mig en tid framöver. jag packar och det går rätt okej. får lite ångest bara. blandat med lycka och glädje, men mest nervositet. mina kläder läggs ner i påsar och jag tvingas lämna mina älskade lyktor ett tag. de får följa med när jag och havve skaffar någonstans att bo.

kul att mitt inlägg jag skrev bara tog med bilden. det betyder alltså att det finurliga inlägget måste skrivas om och blir alltså inte alls lika bra. skrev i alla fall att jag tycker fruktansvärt synd om mig själv för att jag ser ut som en halvfrdig mumie. en massakerad och uppfläkt tå och ett gips. gräden på moset är ett fett tovigt hår och en ond mage. ändå bangar jag inte utgång (som vissa andra). varför vill gudfan att jag ska se ut som något katten har släpat in och inte det sexiga bombnedslag som jag brukar göra?

snart joinar två män oss. på pappret är de i sisådär den nedre medelåldern, men beter sig som ungefär 18. varför göra sig äldre än vad man är? diggar det fett!

(stackars medelålders disco Kaj som sätter småflickors gunst i svaj. tänk att få följa med hem till Kaj på en i smyg spetsad lemonad och jacuzzibad)

har insett att det här med gips verkligen inte är min grej. tar sjukt lång tid att skriva ett ynka sms eftersom att jag endast har en tumme och det är vänster. vill bara slita av detta cp gips, för det kliar och är obehagligt och det gör ont. hur sexigt är en stel minisnopp till tumme liksom? min celibat kommer defenitivt existera for real nu. med min otur skulle jag väl säkert nocka människan med min stenklump. inte nog med att jag lever i ett fult paket - jag kan inte tvätta håret själv! det är i gipssituationer pojkvänner är som mest eftertraktade och användbara. önskar att jag hade någon som kunde hämta hostmedicin, tvätta bort mitt smink och tvätta mitt hår just nu. kommer dock inte hända så jag kan lika gärna sluta drömma. innan något av det skulle kunna bli så mycket som en ynka synvilla måste jag gå några kurser.. hittills har jag kommit på: trevlighetskurs, slutagnällakurs och klumpighetskurs. utöver det gillar jag mig själv till max.

på allvar killar.. när man är ute och det kommer fram någon som nyper en, knuffar en eller smeker en utan att man egentligen vill. inte för att jag någon gång vill att en nästan okänd kille ska taffsa eller ens röra mig. kan ni inte bara ge er? finns speciellt två personer som jag syftar på. de är vänner och tror antagligen att de är jävligt coola. tyvärr! jävligt osexigt! lär er snacka franska så ska ni se sen. alla tjejer som får lite franska viskat i örat faller som en fura. spelar ingen roll vad ni har på er eller hur illa ni luktar - de faller ändå. franska borde vara obligatoriskt i skolan för killar. man behöver inte ens veta vad det betyder, bara det låter hett så är det lugnt! så mina två (och ni andra som känner er träffade) herrar, hör av er så ska jag hellre betala en franskakurs till er så ni kan lära er bete er!

ligger i sängen med en sjukhuslapp runt vänster arm och ett gips runt höger. vad hände? gud hatar mig fruktansvärt mycket! gipsaren kunde inte ens lämna en liten del tumme kvar som man kan använda till något, nej! hela fucking tummen är invirad i ett fett lager med stenhårt gips. varför just jag?! räcker det inte med tre gånger? nej, såklart måste det vara fyra. det känns precis som att livet skrattar mig rätt i fejjan när jag sitter här och tappert försöker skriva med en hand. ironiskt nog står 4 av mina stora fina vinglas framför mig. tröstsupa? eh, jatack!!

ironi till max! fatta det

alright kära vänner! vad har hänt i dramavärlden? i min värld och i alla andras liv? jag kan ju såklart inte avslöja too much, men något roligt kan jag väl skrapa ihop i ett inlägg som jag skriver senare idag. måste formulera det på bästa sätt nämligen!

för tillfället sitter jag i soffan och tittar på MTV morgonmusik. I LOVE IT! dock är jag sjuk och det hatar jag. varför ska man vara det liksom? fruktansvärt onödigt.

tänkte säga att mitt liv känns för bra för att vara sant, men ändå rätt jobbigt. jag ska i alla fall vara assistens på oslo fashion week i augusti. fatta häftigt! inte alla som får det ;)

tänka sig, kära vänner, att även en dag som denna då man har vaknat upp helt lost och undrat var man är, stapplat runt på svaga ben och slängt sig i soffan för att spendera mestadels av tiden degandes i den så är man jävligt snygg. får till en sån där söt bild. jag måste vara en naturbegåvning.

för övrigt så älskar jag mitt liv mer än vanligt och då är det nästan sjukligt. tänk om folk hade vetat vad som händer och står på. hemligheter som skulle kunna braka lös en hel hord med skriande elefanter som trampar ner och mosar de flesta i sin väg. I LOVE IT!

Nu är det snart dax. Jag flyttar snart. Till en annan stad i ett annat land. Inte till andra sidan stan för att bli kvitt mamsen och papsen. Nej, när man ändå ska flytta kan man väl göra det fullt ut? Inget mesigt "huset ett kvarter bort". Har drömjobbet på väg till mina livsdrömmar. Får man sånt när man inte ens är 19 år? Ja, jag fick! Sitter nu här med sjuka jobbet, men för tillfället inget boende. Gatupratare? Japp!

Vad kommer jag då sakna? Kvällarna då folk avslöjar vilka deras första CD-skivor var (i detta fall en ung mans bekännelser om att första skivan köptes vid 14 års ålder och var Aquas första platta) eller nätterna man inser att det set ut som att man har råkat stympa någon på alldeles fel ställe (blodstänk på väggar och säng och allt)? Dagarna på tåget? Oscars kvällarna man har snubblat fram efteråt, med värkande fötter, på väg till vad som helst som liknar en säng? Kanske ostbrickor där huset blir masakerat? Vinkvällar? Filmkvällar (som aldrig existerar bland mina vänner)? Mysgrillning? The med tända ljus på mitt rum? Kommer jag sakna att få franska ordfraser viskade i örat? Kanske axeldansen? Kommer jag sakna att ha dramatiska bråk som slutar i passionerat sex? Kommer nog sakna allt det där i vissa stunder, för i början kommer jag sitta i en soffa och vara en fucking nobody. men sen fan ska ni få se! då jävlar mina vänner!

Mest av allt kommer jag nog ändå sakna alla blickar och hemligheter med mycket förbjudna män. Man har väl ingen moral?