Nu är det snart dax. Jag flyttar snart. Till en annan stad i ett annat land. Inte till andra sidan stan för att bli kvitt mamsen och papsen. Nej, när man ändå ska flytta kan man väl göra det fullt ut? Inget mesigt "huset ett kvarter bort". Har drömjobbet på väg till mina livsdrömmar. Får man sånt när man inte ens är 19 år? Ja, jag fick! Sitter nu här med sjuka jobbet, men för tillfället inget boende. Gatupratare? Japp!

Vad kommer jag då sakna? Kvällarna då folk avslöjar vilka deras första CD-skivor var (i detta fall en ung mans bekännelser om att första skivan köptes vid 14 års ålder och var Aquas första platta) eller nätterna man inser att det set ut som att man har råkat stympa någon på alldeles fel ställe (blodstänk på väggar och säng och allt)? Dagarna på tåget? Oscars kvällarna man har snubblat fram efteråt, med värkande fötter, på väg till vad som helst som liknar en säng? Kanske ostbrickor där huset blir masakerat? Vinkvällar? Filmkvällar (som aldrig existerar bland mina vänner)? Mysgrillning? The med tända ljus på mitt rum? Kommer jag sakna att få franska ordfraser viskade i örat? Kanske axeldansen? Kommer jag sakna att ha dramatiska bråk som slutar i passionerat sex? Kommer nog sakna allt det där i vissa stunder, för i början kommer jag sitta i en soffa och vara en fucking nobody. men sen fan ska ni få se! då jävlar mina vänner!

Mest av allt kommer jag nog ändå sakna alla blickar och hemligheter med mycket förbjudna män. Man har väl ingen moral?