jag är så trött på mig själv att jag bara tjatar och hoppas på saker som inte händer. en dag ska jag bli något stort. det får låta hur töntigt som helst, men jag ska fan komma någon vart med mitt liv. jag vägrar sitta och ruttna i denna hålan. jag vill ut i världen och bli ihågkommen som något bra. ni får misstro mig hur mycket ni vill, men det taggar bara mer. aldrig att jag ska bli en deprimerad flerbarnsmamma när min man är otrogen med en yngre och snyggare brud. usch på det!


ett sista andetag
en sista kyss
en sista blick
jag vände mig aldrig om när jag gick

regn som slår sig sönder i marken
en kylig vind som inte existerar
en timme eller en minut
ett andetag senare kan allt vara slut


du skulle gett mig det jag behövde,
men du gav mig det jag förtjänade.
sparka på mig, slå mig,
för du vet att jag ligger ner
och jag vet att du ligger ner.
ge mig något som känns
mer än tusen ord
men lämna mig sen
ensam, smutsig och klabbig
i sängkläder som luktar du


annat hår och annat liv. börja om på nytt? 25/7 är nog dagen som förändrar myyycket. ingen känner igen mig och jag trivs inte, men jag missar alla stjärnfall, så jag tror det är därför

aj aj! det är inte okej. det är fan inte okej!!

det var väl en dag som alla andra. inget märkvärdigt händer i mitt liv alls. förutom att den här bloggen blir publicerad för allmänheten. vet inte riktigt vad jag ska få ut av den eller något, men jag antar att jag inte ska skriva för privata eller för mycket om känslor i den här för jag vet hur det slutar. folk tar för givet och drar egna idiotiska slutsatser. tror att jag kommer skriva lite grann om mitt liv och vad som händer runt omkring mig.
läs om ni vill, men på egen risk. om ni tycker att det är dumma saker som skrivs, att jag är en tråkig person.. whatever! upp till er att läsa.

om jag ska vara ärlig så känner jag mig väldigt hjälplös. vet varken ut eller in liksom. allting fuckar upp sig totalt och jag vet inte vad jag vill alls. det hade varit så himla skönt att bara få komma iväg och börja om, bli någon ny och fly. ja, för man flyr faktiskt och jag tror inte att det blir annorlunda vart man än kommer. folk får alltid reda på ens historia förr eller senare ändå.

jag blir så trött på att folk säger "åh, det måste ha varit jobbigt att det har snackats så mycket skit om dig" men seriöst! jag har upptäckt, eller snarare kommit underfund med att, det är jävligt mänskligt att "snacka skit". skitsnack är ens egen uppfattning om en viss händelse. alla snackar skit någon gång i sitt liv. som alla vet förstoras saker upp eller ner ju fler de berättas för (oftast upp). om två personer (eller fler) är med om något så hör man alltid olika versioner av en händelse, det är för att alla uppfattar saker olika. visst finns det vissa som medvetet förstorar upp saker och hittar på saker, men då är det oftast för att få uppmärksamhet och tro det eller ej, men de är oftast väääldigt osäkra på sig själva. egentligen har jag nog inte haft så mycket skitsnack runt omkring mig som jag har trott eller som andra kanske tror. jag har troligtvis antagit att fler personer tycker illa om mig än vad det egentligen är. självklart är det ju uppenbart med vissa, men fine, ni får göra som ni vill för jag tycker illa om folk också.
självklart vill ingen att någon ska tycka illa om en, men det kan man inte undvika. alla har sina dåliga sidor.

tack för min utläggning och godnatt!

imorgon:
9.00 - börja jobba
14.00 - sluta jobba
14.15 - fika med nathalie
18.00 - klippa och färga håret
efter detta ska kvällen spenderas med vin och en linn