jag är lycklig. jag är kanske mer än lycklig. brukar man leta efter fel då? letar man efter sprickor i det perfekta, för de finns där. jag har hittat dom. man klamrar sig fast i det stabila och trygga, men som ändå krossar en till en obetydlig massa ibland.
det finns saker som jag ångrar, men som ändå var nödvändiga. det var nödvändiga för att jag skulle överleva. är det misstag då? är det något som man borde ångra eller något som man ska försöka släppa lös med vinden? ibland stannar tiden upp och man inser att man undrar hur det hade blivit om man tog de vägar som man valde bort. eller om man tog fel beslut i stundens hetta. i panik kanske man ansåg att man int hade något annat val. min överlevnadsinstinkt har skadat så många mer utöver mig själv. kom inte för nära, för jag kommer såra dig, men innan jag sårar dig kommer du såra mig. det är inte min hjärna som kopplar ihop och smider planer på hur, när och var som jag kommer såra dig. det är min överlevnadsinstinkt.
i så många situationer där man borde gråta kudden blöt och snora ner någon annans tröja får jag inte fram en endaste droppe. munnen blir torr. det är som att all vätska i kroppen sugs in i hjärtat och så känns det som att det ska sprängas. jag skäms, jag skäms, jag skäms! jag vill kunna låta tårarna rulla så vackert som du kan. jag vill kunna snora ner din tröja som du gör med min. jag vill kunna le med tårar i ögonen.

you could have it all but
we got to find a way to let it go