Everyone is gonna remember you when you are gone.
Your heart is a stone, but that’s okay.
It’s buried under your slutty clothes.
Don’t you know that people write songs about girls like us?
What would you say to the world when they judge you?
What would you be when it all crashes down to nothing?
What would you do if you lost your beauty?
Would you stand up straight anyway?
How would you feel if nobody chased you?
What if it all happened tonight?
Would you still be smiling and keep on going with you life?
How would you feel if the world decided to make you suffer for all of your sins?
Would you keep on dancing when nobody’s watching or would you cry out loud in the rain?
Would you care at all?
People write songs about girls like us, darling, and in the end…
They’re gonna remember us. For who we were.

Tänkte passa på såhär strax innan lunch att tipsa om en av de bästa sakerna jag vet. När du duschar så ska du även borsta tänderna - samtidigt! Enda gången det är okej att spotta på sig själv liksom. Man kan även spotta på golvet så klart. En dag/kväll/morgon när du har riktigt mycket ångest så är det bästa att sätta på riktigt varmt vatten och låta det rinna över dig samtidigt som du borstar tänderna och tänker igenom dina synder. Om ångesten rinner över bägaren så är det bara att spotta på sig själv och så blir det bra igen. Lovar!

Den senaste tiden har jag levt i min arbetslösa bubbla. Jag har gått tillbaka till en 14 årig white trash brud och slagit rekord över mig själv. Har haft flera dagars ångest och önskat mig själv död (nästan). Insett att jag är helt omdömeslös när jag får några droppar alkohol i blodet och nu får jag dras med infektion down there som även spritid sig till njurarna. Ligger och kvider som en skadeskjutet rådjur ibland. Okej, svält i afrika, fattiga barn, bla bla. Saken är den att jag tycker inte så synd om mig själv. Jag är mest lite rädd för vad jag till slut kan tänkas utsätta mig själv för. "Ja, ja, jag följer självklart med dig till din minibuss som står parkerad någonstans som jag inte vet vart det är!"
Nu är det i alla fall höst snart och då känns det som att jag brukar gå i ide. Hoppas på det även denna höst. Over and out!

Jag vandrade i regnet förut. Förkyld som fan efter en naken natt med två öppna fönster. Somnade väl lite svettig så får väl skylla mig själv min dumme fan. Nu rinner snoken som aldrig förr och huvudet känns som betong. För att åter komma till mitt traskande i Gud tårar (som jag älskar så mycket) så tänkte jag säga att medans jag gick där blev jag oerhört bitter. Det har inte riktigt släppt än. Bitter är väl kanske fel ord att använda. Skulle nog hellre vilja kalla det höstångest (som Fröken H). Nu kryper årstiden på som jag älskar så mycket och jag befinner mig i ett torrt Varberg. (Eller det är faktiskt inte alls så torrt, för all fukt i luften gör mitt hår fett som fan) Jag stod på stationen imorse och fick en sån längtan efter höst i Oslo. Stå och vänta på trikken med en kaffe i handen och coola skor på fötterna. Sitta på en stol under en filt med en kaffe och ett glas vin på bordet och se hur många man hade velat ligga med av 100 pers. Går ju knappast i Varberg. För det första går det typ inga här och för det andra finns det knappt några liggbara. Inte för att alla kanske ser mig som så liggbar heller, men antar att det ändå måste vara någorlunda ömsesidigt. Känner att jag brukar ha ganska bra koll på att jag kan få min sexlust hämmad och stillad av någon. Dock vet jag inte om det denna höst finns någon. Får väl ta till något istället. Känns dock inte lika kul.