18 bast och kändis?
nja, men jag och andree har spelat in en skiva och jag var tydligen duktig trots min hosta och täppta näsa. lite självförtroende boost där ja. helgen var rätt crazy men kul. min kära andree är hemkommen och det är great! dock är jag ju rätt bad på att hålla uppe den lyckliga auran som vi skapat. dumt, dumt! men vad gör man och hur gör man? det tåls att tänka på.

har ju varit i london också. det var en tripp utan dess like. jag som hade sparat ut mitt hår fick det snart avklippt av en fucking frisör. aja, det ser rätt fucked ut, men jag klarar mig. jag är ju snygg ändå liksom.

snart åker jag till London. ska dit med klassen. sjukt skoj!

har precis kommit hem från en kväll med emma, erik och andree. väldigt mysigt! nu sitter jag här med stämningsmusik och jag vet inte om jag är glad eller ledsen. jag tänker väl tillbaka på tider och händelser som har varit jobbiga. varför kommer man ihåg sånt? och varför kommer man bara ihåg det som var dåligt och inte det bra? jag menar när jag tänker tillbaka så det första jag tänker är "vad fan höll jag på med?!" sen när jag tänker djupare så inser jag varför och sist så kommer jag på att det har utvecklat mig. visst fanns det bra stunder, men shit, när man är under jorden så ser man inget ljus. det roliga man gör suddas bort och raderas. de bra känslorna stängs nog av för att man på något sätt ska rädda sig själv. för när man är så nere så är ju egentligen inget kul. allt är piss och när man har det som mest piss så inser man att "fan, jag måste skärpa mig!". därför kanske man kommer ihåg de jobbiga stunderna för att det var de som gjorde en stark i slutändan. kan det vara så?

det sägs att man inte ska ångra något som man har gjort, men är inte det egentligen bullshit? eller är det vettigt? jag menar jag har sårat en hel hord av människor, men jag själv gick ut med någorlunda rak rygg. är det rätt? borde inte jag ligga nertrampad och vara hatad? ska en person få hur många chanser som helst eller tar det slut? och när tar det slut? jag fick många, många, många chanser. min fråga är då.. förtjänade jag dem? var det värt att bli sårad för att sedan se mig resa mig och bli en vettig person? är det värt att se en trasig människa resa sig? har man rätt till att skylla på något när man sårar någon? kan man skylla på sin bakgrund eller räknas inte den? det är ju ändå den som har format oss. eller? har man rätt att ljuga för sina närmaste om hur man mår, även fast att det sårar dom? skyddar man sig själv eller andra? man skyddar nog båda. jag ville inte att mina föräldrar eller andra i min närhet skulle må dåligt bara för att jag gjorde det och jag ville inte att andra skulle se mig svag. var det rätt att bygga upp ett skydd som stängde ute alla frågor, men som också stängde ute alla komplimanger och också all kritik? mitt skydd gjorde mitt inre ogenomträngligt. det är svårt att komma ända in. skyddet byggde jag upp för att rädda mig själv när jag sårade andra, men skalet blev bara tjockare i och med att de blev ledsna, för även om de inte tror att man bryr sig så gör man det sjukt mycket! jag kunde blivit bra så långt innan jag egentligen blev det. ville jag? jag ville, men kunde jag? ja, jag kunde, för jag blev stark av alla rykten och alla elaka kommentarer. de sög jag in och bryggde dem till styrka. "om folk vill hata och prata så ska jag hellre visa att jag har något som är värt att hata. jag ska visa att jag inte bryr mig om vad andra tycker och jag ska bevisa att det dom säger bara är bullshit!"var står jag nu?

det är många som säger att jag är så stark och frågar hur jag har klarat mig igenom saker och vad har man för svar på det? är det psykologer? - nej! är det medecin? - nej! är det människor i din närhet? - ja, till viss del! är det du själv? - ja!

om man inte vill bli bättre själv så kan man aldrig bli bättre heller. om man inte klarar av att kämpa i egen hand så klarar man inget, för ingen kan göra allt åt dig.



jag ska flyga fritt

mitt hjärta förstördes för så många år sedan. det krossades i bitar och när de smälte samman blev det en klump hård betong. det går inte att mjuka upp. jag har försökt, älskling, jag har försökt! när du kom var jag försvunnen in i en dimma av ovishet om kärlek. jag visste inget, men du visade mig allt. du visade mig hur man ska älska, men jag kan inte göra det på samma sätt som du. hur mycket jag än vill så finns det en spärr och jag kan varken hoppa över eller under, för då blir det fel. ett ord, en handlig som jag tror är rätt, men som blir så fel. jag är ledsen, för jag vill inte vara sån. jag vill inte vara tjejen som ingen kan älska. älska kan jag, men ibland kanske inte älska räcker. jag kan inte anpsassa mig till någon annans liv. jag vill så gärna göra bra, men jag gör fel. om och om igen sårar jag dig till det yttersta och varken du eller jag klarar mer snart. vi är ute på öppet hav utan någon flytväst. kan man överleva en krash av kärlek? kan man ta sig upp från ett bottenlöst mörker? jag önskar, önskar, önskar att jag var bättre och att jag kunde säga rätt ord, förklara vad jag menar och visa kärlek som man ska göra. vad gör jag egentligen för fel? jag förlorar den personen som älskar mig över allt annat och till vilket pris? att jag inte klarar av att se mig själv såra dig? att jag inte klarar av åsynen av ditt varma, öppna sinne mot mitt kalla, hårda inre?

lets go back to the stars again, my love!

jag förstår mig inte på mig själv. vad fan håller jag på med? är jag helt jävla rubbad eller något? hatar detta! när det väl är lite bra så sabbar jag det. fy fan!

fan fan fan, det ska vara vi!


nu ska jag gråta mig till söms och gå upp till tandläkaren imorgon.

Agnes 18 års party igår. jag och fjorden gjorde en kissie-lookalike bild. är det likt?

hur långt kommer man på ordet älska? vet man att om man bara älskar så blir allt bra? vad är älska? det betyder så olika för alla. för mig är det ett av de orden som jag hatar. det är ett sånt ord som är svårt att placera och man vet inte vad andra menar med ordet. kan man älska för mycket och för starkt, eller är det bättre ju mer man älskar? är man lycklig bara man kan konsten att älska?


jag var ute i fredags och i lördags och hade super kul båda dagarna. det har resulterat i blåsor under fötterna (jag kan inte gå), blåmärke på handen och lite huvudvärk. för att värma upp mitt iskalla rum så har jag tänt lyktor. smart! jag håller på att ändra om lite på rummet också. fixa färdigt ofärdiga projekt och lägga till några nya.

två bilder som jag tog i skolan. mer kommer ;)

jag sitter här vid min dator och inser att jag har ett rätt soft liv för tillfället. jag menar shit - hur många får åka till cypern klockan 04.00? och hur många får åka till London den 17 oktober? hur många fyller 18 år den 23 oktober? fett nice! känner att livet rullar. synd bara att jag inte får träffa min kära pojkvän på mycket länge. inget sex :(



vad jag bara önskar att du mådde bra
jag vill bara krama dig
hålla om dig
få dig att må bra
men vi är miiiil ifrån varandra
och vad gör man då?
man säger ord som menas,
men som är svåra att ta till sig
de är svåra att tolka
man säger fel
men man menar rätt
jag vill så gärna göra det bra för dig
jag älskar dig!






Take me on the floor
I can give you more! ;)