jag är så besviken på mig själv, för jag fortsätter bara att såra människor. speciellt en och det gör mig så ont. ändå går det inte att undvika. jag är väl antagligen inte rätt person för att vara flickvänn.
okej, hur är man när man är en bra flickvänn blandat med en bra kompis? jag har svårt att få ihop det där. går det ens? det är alltid någon som är besviken och man måste offra sin egna vilja för att tillfredställa någon annan. kan man vänja sig vid det? att trippa på tå runt någon för att inte trampa fel. jag tycks alltid trampa fel och det är inte lite fel heller. verkar som att jag har feta buffaloos på mig och hur hett är det? hur kan det vara så svårt att behaga någon och samtidigt få sina egna behov uträttade? man måste vara på tusen olika ställen på samma gång för att tillfredställa andra, men en själv då? vad vill jag? om man väljer det ena så blir den andra besviken, men shit, man måste ju leva. eller måste man inte det? om den ena offrar allt och den andra bara hälften.. funkar det då? måste båda viga sina liv åt förhållandets normer, eller kan man hitta på egna? får man tänja på gränser och hitta på regler själv? antagligen inte, för då framställs man som en dålig flickvänn. jag menar inte att man ska få ligga med personer hit och dit utan vara sig själv. kan man vara sig själv även fast att man har en annan som alltid finns närvarande inpå. måste man inte dra sig tillbaka lite och anpassa sig? jag är inte så bra på att anpassa mig. jag går väl på styltor på kullersten - ramlar och trampar snett hela tiden. aj, aj, lovisa håkansson! skärp dig, annars är din tid som en=två snart slut. fattar inte hur jag alltid lyckas förstöra det som på något sätt gör mig gott. har jag inte accepterat förändringen eller har jag bara svårt att smälta in och luta mig tillbaka? jo, innerst inne väntar jag på vad som komma skall. snart spricker väl min bubbla och jag kommer famla med mer frågor i ett tyst rum utan svar.

Your tears don't fall, they crash around me
Your conscious calls, the guilty to be a good girl




mörkhårig jag för ett år sen. 

jag är lite chockad faktikst. jag har inte skrivit i bloggen på år och dar, men ändå har jag några trogna läsare. antingen är ni så desperata efter mig att ni måste läsa om allt tusen gånger eller så väntar ni bara på något nytt och är ändå desperata. inget illa menat, ni är säkert jätte söta och jätte fina även fast att jag inte vet vilka ni är. något som jag stör mig på när det gäller andras bloggar är att de hela tiden skriver "åh, jag äääälskar er mina läsare!" men shit! dom känner ju inte ens dom. bloggarna säger det bara för att de får pengar för det. får jag pengar för att jag skriver? no, no, no! inte ett öre. i och försig lever ju inte jag för min blogg heller. det är inte mitt levnadsbröd och kommer nog aldrig bli heller. jag har hellre sex med min pojkvänn dagarna i ända än att sitta och uppdatera 20 gånger per dag. man skriver när man har något att skriva annars blir det bara tråkigt ändå. det är så fruktansvärt mellanstadiet med allt sånt älskar dig hit och puss love ya dit.

jag har upptäckt mina allra bästa låtar sen jag var i 12-13 års åldern. förutom good charlotte, blink 182 osv så lyssnade jag även på Slipknot, Rammstein och In Flames. jag har äntligen plockat upp dem till hjärtat igen.

Slipknot - wait and bleed, vermillion pt2, before I forget, circle.

Rammstein - Sonne, feuer frei, engel, ohne dich

In Flames - evil in a closet.


jag är blond igen och det känns bra. väldigt bra faktiskt! lite fetare och lite blondare. snart kanske ni hittar mig på någon porrsida för feta blondiner. jag kanske behöver få lite uppmärksamhet och det kanske är det enda sättet för mig. tragiskt!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article5797955.ab

länken här ovanför är sjukt hemsk. usch jag blir så aaaaarg! som jag brukar skriva borde kuken bli avskuren.