känner mig aningen grym när jag lyckats spara sisådär dryga 20 000 på två månader. mycket för att vara mig! cash is kiiiingeling

Idag var jag och en vän på ungdomsmottagningen. Kände att efter vissa strapatser borde de nedre regionerna kollas upp så att det såg fint och friskt ut. Vi får väl hoppas på det bästa! När jag var där frågade hon "rutinfrågor". Hon (den gamla tanten), som alltid har tittat på mig med en dömande blick, med en beskymmersrynka i pannan, hård röst och inte minsta uns av drag på mungiporna (annat än neråt) var riktigt trevlig idag. Jag inledde för övrigt, så snabbt jag kunde, med att förklara att jag precis gått ur ett låååångt förhållande och var på väg in i ett nytt och ville bara dubbelkolla. The biggest lie ever? Hon verkade i alla fall gilla det och log och skrattade i hela 50 (!!!!!!) minuter. Jag fick vara där inne i 50 minuter och berätta allt ifrån var jag semestrade förra sommaren till hur många sexpartners jag haft. Förklarade tydligt att jag minsann var en av de personer som gjorde att Kondomkungen.se gick runt. Nu till den frågan som förbryllade mig mest. Hon satte huvudet på sne och med mjuka ögon bad hon mig att sätta på en skala mellan 1-10 hur bra jag mådde. Jag sa i godan ro att 8-9 är väl rimliga siffror. Tänkte att det vore en bra siffra att kunna slinka ur den där dörren för, men ICKE! Hon tittade nästan skräckslaget och frågade om det var något speciellt som hänt i mitt liv för jag sa ju faktiskt ingen 10!! Då förklarade jag för lilla damen att om jag hade sagt 10, så hade jag nog lidit av någon form av psykos. Möjligt att hon trodde att jag som var "nykär" skulle vara upp över öronen lycklig, men seriöst?! En 10!! Klart att man har downs and ups! Min telefon blev nyss krossad, min hals är förkyld, jag sitter på ungdomsmottagningen för att göra klamydiatest... Är livet en 10 då? Måste man förklara sin livshistoria för någon främmande dömmande människa bara för att jag inte sätter att mitt välmående är nr 10 av 10? Nej, vet ni vad.... Jag är lycklig för det jag har och jag är positiv för det mesta, men utan bitterhet i livet kommer jag dö.

jag städar. som vanligt på mina lediga dagar. jag har så mycket saker. får dåligt samvete, men jag önskar att mitt rum hade brunnit lite så jag slapp städa och organisera. har undanstoppade drömmar, som ibland ploppar upp, om att bara fly från alla saker som jag dumt nog har sparat på. ska se om jag någon dag vågar visa bild på något riktigt onödigt som jag sparat. just nu är det alltför känsligt ämne att jag är så sjukt sparsam. eller där ljög jag. jag är inte sparsam. ser bara ett behov i allt. har nog på riktigt inte insett att det är onödigt att spara gamla suddgummin, ser inte heller att det är onödigt att spara en paljettopp. blev senare omgjord till en ram. allt kommer någon gång till användning. tänkte göra ett lapptäcke med gamla kvitton. bra idé va?

Hej hej hallå! Mitt namn är nolifer. Jag bara jobbar och står i. Nu är det 12 dagen i rad som jag tvingar mig dit.

Jag ligger i min säng. Naken. Och känner mig jävligt rebellisk. Lyssnar på hård musik och blir lite kaxig. Känner att det är jag mot världen. Ska på kalas i Gbg imorgon och hoppas på dunder och brak och en nice stak(e). Är ju aldrig fel. Har precis duschat i en timme. Det var inte heller fel. Skrubbat bort lite smuts så nu är min själ inte svart lägre. Nu är den oskuldsfull och vit. Precis som vanligt!

Det här med nätdejting är nog lite av min grej. Känner mig väldigt liggbar där. Förstår ju att det inte är så mycket annat de där aktiva ynglen där ute efter. Därför ska jag inte heller vara det. Tror att de känner en lättnad inför kontakten nu. De behöver liksom bara trycka lite och så vips har man skrivit hej. Lite annat än när de ska smyga runt en i en timme och gnugga sig mot alla andra tjejer tills man är så äcklad att man helst bara vill dö av deras åsyn. DÅ kommer jävlarna fram. Om de ens kommer fram. Lite lurigt det där för de vågar inte alltid. Jag däremot går aldrig fram. Gnuggar mig inte heller mot någons lem. Jag kör på den äckliga känslan direkt!