Lost and insecure, you found me

mitt hjärta förstördes för så många år sedan. det krossades i bitar och när de smälte samman blev det en klump hård betong. det går inte att mjuka upp. jag har försökt, älskling, jag har försökt! när du kom var jag försvunnen in i en dimma av ovishet om kärlek. jag visste inget, men du visade mig allt. du visade mig hur man ska älska, men jag kan inte göra det på samma sätt som du. hur mycket jag än vill så finns det en spärr och jag kan varken hoppa över eller under, för då blir det fel. ett ord, en handlig som jag tror är rätt, men som blir så fel. jag är ledsen, för jag vill inte vara sån. jag vill inte vara tjejen som ingen kan älska. älska kan jag, men ibland kanske inte älska räcker. jag kan inte anpsassa mig till någon annans liv. jag vill så gärna göra bra, men jag gör fel. om och om igen sårar jag dig till det yttersta och varken du eller jag klarar mer snart. vi är ute på öppet hav utan någon flytväst. kan man överleva en krash av kärlek? kan man ta sig upp från ett bottenlöst mörker? jag önskar, önskar, önskar att jag var bättre och att jag kunde säga rätt ord, förklara vad jag menar och visa kärlek som man ska göra. vad gör jag egentligen för fel? jag förlorar den personen som älskar mig över allt annat och till vilket pris? att jag inte klarar av att se mig själv såra dig? att jag inte klarar av åsynen av ditt varma, öppna sinne mot mitt kalla, hårda inre?

lets go back to the stars again, my love!