Jag står inför jobbiga beslut. Ska man stanna kvar på samma ställe och se sig själv förstöras långsamt? Man ger en chans med känslor i potten. Antingen vinner du eller förlorar. Det finns ingen mellanhand. I detta läge känns framtiden ganska mörk. Finns inte så mycket att gå på som faktiskt är värt. Jag vet att jag kommer stå där krossad och förd bakom ljuset tillslut. Jag vet bara inte när det kommer ske. Är det värt det? Är några minuter i ljuset värt att behöva kravla sig upp ur splitter och mörker? Jag har skaffat mig ett behov som jag inte tror att någon kan uppfylla. Så nu står jag här och väntar på domedagen, som jag vet kommer komma förr eller senare.