I don't know what I can save you from

Jag sitter på bussen tillbaka till Oslo. Jag är fett bakfull. Förjävligt! Ida ligger nog ungefär på samma nivå tror jag. Spenderade kvällen igår hos Ida i Göteborg. Vi drack drinkar och sen mötte vi upp Johan ute för några öl. Både jag och Ida blev kanadas. Helt sick! Så, logiskt nog mår jag piss i motvind idag. Tur att jag har hörlurar med mig för det sitter två barn framför mig som skriker och gapar och stirrar på mig. Har egentligen lust att smälla till dem, men eftersom att min mamma uppfostrade mig med vett och hyffs så fattar jag att folk hade stirrat mer om jag hade gjort så. Klarar bara inte av irriterande ungar. Pappan (som är den enda föräldern) sitter bara och tycker att de är sjukt söta. Jävligt fula är de.

Jag försöker även använda internet. Det går sisådär. Fruktansvärt segt. Plus att jag har min laddare i knät för hon som sitter innanför mig klagade när jag hade den på golvet. Laddaren blir cp varm och gör mig kissnödig. Jag försöker hitta inspiration till nya kläder och outfits. Det går sådär med tanke på internet. Detta är en brytihop resa. En resa där hela jag flagar. Hud och naglar och tålamod. Allt rasar samman. I samband med mitt flagande tålamod kryper huvudvärken närmare en bristningsgräns.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0