att både se och känna är det svåraste jag vet

Jag har varit på Gotland. Min fristad. Mitt älskade, älskade Gotland. Där min själ och mina bröst är fria. Allt slukas av en varm sol och omsveps av en lugn vind som smeker min hud. Alla problem blir som uppätna av alla flugor som killas. Ett ställe där ingen någonsin dömer. De accepterar. Säger sin åsikt. Men de dömer aldrig. När jag var rädd för att inte överleva till nästa dag tog de mig till sig och klappade mitt hår. Tvingade upp mig på morgonen. De litade på mig, trots att jag gång på gång svek dem. De vek aldrig av från min sida hur illa jag än uppförde mig. De har accepterat mig som den jag är. Aldrig haft större krav än att jag ska vara mig själv och hjälpa andra i nöd. Jag älskar det, dom, allt! Allt är fritt och det fria älskar jag som obetydligt passionerat sex. Allt annat våldtar mig ömt och brutalt.

Jag har även låtit mina naglar växa. De är långa nu. Sådär horlånga och jag älskar det. De matchar mitt hår och min 4 cm naturliga utväxt i kontrast med ett alldeles för blekt hår. Känner mig lite white trash. Speciellt till min brun brända kropp. Ser nästan ut som ett kinderägg. Vitt inne och brunt utanpå. Fast lite annorlunda. Pissgult hår och bajsbrun kropp. Bättre beskrivelse.

Min telefon är sönder. Mitt liv är då också sönder. Min ipone och jag har delat allt i flera år. Den har varit med om otroliga sexuella tillfällen, varit med under gråt, delat underbara resor och aldrig svikit. Visst har vi varit oense, men nu är det bara en ynka tråd innan den ger vika till Hades. Fuck Hades! Nu har jag fått en annan iphone, men det är inte alls samma grej. Känner inget band till den andra. Den känns tom och innehållslös. Den känns som att den tillhör någon annan. Känns som att den vet någon annans hemligheter. Jag vill ha min baby always and forever! Nu har jag iofs både norskt och svenskt nummer all the time.

Jag har även nya planer för mitt liv. Jag fick inspiration av nyfunna vänner. Det kommer ta en sjuk vändning. Jag ska bli trygg och jag ska bli nöjd. Nöjd med tillvaron. Nu är jag tillbaka i Norge. I en oklar värld som kantas med guldkorn. Jag både älskar och hatar det. FML

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0