igår krossades jag, men jag insåg att det inte är typiskt mig att bli krossad sådär, så jag bestämde mig för att lägga locket på och gå vidare. inte tänka tillbaka. skulle träffat eric och patrik vid 9, men utan någon sömn innan klockan 5 var jag rätt svårväckt tydligen. jag har bestämt mig för att inte gråta utan satsa på mitt jobb istället. jag kommer bli den vanliga lovisa håkansson igen. kul för er och kul för norskar, men mindre kul för mig. så äre! det är inte sista gången som jag skriver något ledsamt, för detta var det värsta jag varit med om. but you know me! jag klarar mig! nu har jag lärt mig något. släng aldrig iväg hjärtat för kärlek som till ett par hungriga lejon. håll det tätt intill och skydda det!