jag är trött på mina bittra, ledsna och besvikna inlägg i bloggen, men om jag ska inte ljuga för mig själv. för tillfället är jag jävligt bitter. känner mig kass som fan och vill egentligen inget annat än att krypa upp i någons famn och försöka må bra eller ha ett jävligt rötet one night stand som jag kan skratta åt sen. även om jag är omgiven av underbara människor som betyder mycket som bara den känner man sig alltid ensam med sin tomhet. det finns ingen som delar den med en och speciellt inte nu. jag är ännu en gång tillbaka på punkt noll, men utan trygghet. inget välkänt ansikte att för en stund låtsas vara the one, inget eget rum där jag kan få vara hur dum i huvudet jag vill och jag har inte vettet till att bara lämna. när man är på botten gör man ofta saker som man känner inte riktigt är okej, men jag kan inte för alltid vara sur och bitter. man sänder iväg något patetiskt ljugande sms om att man är okej osv och får det svar man egentligen inte ville få. jag vill vara arg, sur, bitter och irriterad så länge som jag kan för då är det tusen gånger enklare att bli great igen. men när någon gång på gång förklarar för en och det låter mer och mer vettigt för varje gång blir man jävligt besviken, för man inser att den personen har all rätt i världen att behandla en som en jävla trasa. ett gosedjur som man stoppar upp på vinden för att ta ner och sen inse att man blivit för gammal och klok för att ens slänga en blick åt igen. ja, jag gråter och ja, det gör jävlans ont överallt. dock ska mitt "nya" liv börja nu. jag ska börja träna, äta och tvinga på mig själv positiv energi. livet är för tillfället sjukt piss, men när man är på botten kan det inte bli värre, så jag antar att mitt kämpande kommer ge resultat en vacker dag. det värsta är att när jag verkligen släppte allt. alla murar och gränser som jag någonsin haft får jag istället höra att någon varit kär i kärleken och inte i mig. snacka om att döda den lilla gnutta självsäkerhet jag hade på den punkten. jag ska inte gråta mer, för personen jag älskar har gått vidare till bättre armar. det här kommer ta tid, men ni som läser min blogg får stå ut. om ni inte gör det får ni helt enkelt sluta läsa.