efter att ha varit ute på æventyr i foundationværlden ær jag nu åter på trygg mark. jag ær hemma i det himmelriket jag brukar uppleva som sminkets orgasm. varje gång jag smetar in mig i denna underbara foundation blir jag lycklig. hjærtat tar ett skutt och jag kænner att vi hær ihop, Lancome tent idol ultra, och jag! jag førstår inte riktigt varfør jag ska ut och irra bort mig i mørkret och slæppa ivæg min ælskling. jag kænner mig otrogen varje gång jag anvænder något annat, men nu ær vi tillsammans igen och jag ska aldrig slæppa dig mer (lovar dock inget). efter många førsøk att hitta en bra mascara har jag æven nu gått tillbaka till Lancome. undrar om det ær så att Lancome gør smink endast før mig?! allt passar ju så himla bra. det ær liksom ljuset i mørkret. nu har jag den ljusaste foundation eftersom att jag vill att min blekhet ska framhævas såhær på vinterhalvåret. då ær det okej att vara superblond och det ær okej att klæ sig slampigt, før min hud ær vit. mina læppar ær mørks abourgene færgade och jag ælskar det. jag ser lite ut som snøvit utan det svarta håret, mina læppar ær inte heller rosenrøda. på vintern ær det okej før mig att matcha frosten på marken. om jag skulle lægga mig ner och vila en stund skulle folk næstan trampa på mig i tron om att jag var frost som lagt sig lite fint på de gulnande løven. men ack så fel man kan ha. det skulle ju bara varit jag som i min bitterhet intalar mig sjælv att min nuvarande blekhet passar alldeles ypperligt till denna kyla som biter sig fast i mig.