jag ser hur allt børjar ta form. i mitt inre kænner jag hur smærtan førvandlas till tomhet. jag lægger min tid och energi på att skapa. skapa en illusion av något vackert och mystiskt. jag ser hur min bitterhet førvandlas till inspiration till något bættre. något skapande. jag ser hur mina hænder jobbar rytmiskt før att tænka på annat. få bort tankarna på vift før en stund. jag uppehåller mig i ensamhet med mina egna sysslor och pyssel. och jag ser hur mitt pyssel børjar ta form. andra, de runt omkring mig, kan tænkas bli oroliga. hur mitt notoriska pyssel gør mig instængd, men jag læker. det ær mitt sætt att hela. mitt sætt att byggas upp på. jag ser hur min vægg børjar ta form. av inspirerande bilder, ord och saker. det fylls på och kommer inte sluta. det kommer fortsætta i oænderlig tid. eller tills jag ser mig besegrad. då kommer allt stanna upp før en sekund, før att sedan fortsætta i samma notoriska rørelser. før att hela. før att skapa, før att få en illusion om en bættre tid.