jag tittar ut på det alldeles för nakna trädet utanför och inser att det blåser mer nu än då. innan idag. när jag höll på att blåsa bort. det snöar lite också, men inget lägger sig på marken. det blåser för mycket. och jag inser också till min bestörtning att min cykel inte är närvarande. den står nämligen fint parkerad vid Tina. jag har nämligen, dumt nog, bestämt mig för att inleda min träningskarriär lite smått. jag ska gå till och från jobbet varje dag. börjar nu ångra mig rejält. thaiboxningen är lagd på hyllan tills vidare. det kommer, jag lovar! trots att jag älskar mig själv vägrar jag leva i denna kroppen varje dag och veta att det finns något som kallas träning men som jag är för lat för att ta upp till vidare diskussion i hjärnan. bådar inte gott att jag känner en tyngd över bröstet för att gå ut i kylan imorgon. som det ser ut på min bästa vän (min macbook) så ska det även snöa imorgon. mycket! jag dör. lite smått inombords. mitt liv går under, min hårbotten flagar, mina läppar spricker och jag har inget hår på kroppen som värmer mina stackars kycklingben. får låta det växa ut eller nått. känner att även fru pyschy skulle behöva lite värme. överväger jag för tillfället att låta mig bli behårad upp till midjan?! låter som en rätt bitter singel i vintertid tanke. jag ska minsann vara singel i sommartid året runt! let's go burn your hair!