det jobbigaste är
att somna utan en lite för varm famn som omsluter mig.
att inte känna en söt, tandkrämsdoftande andedräkt som blåser lite för snabbt mot min skuldra
inga väna ord som förgylls i mina öron när de viskas lätt
ingen som smeker min kind och säger att jag har varit bra, att jag kämpar för något gott
istället har jag kyla
en tom säng
förutom nallen och katten
som påminner mer om dig än om de forna dar som de gjorde nytta istället för smärta
för de påminner om en bättre tid
en tid när allt kallt var varmt
och när jag upplevde en kärlek
som jag egentligen inte ens var värd
Kommentarer
Trackback
