vad händer? bor jag i staden där alla hatar allt och alla hamnar snett? jag blir så ledsen av sånt här! att någon drar fram en så stark kraft inom sig att man vill dö. jag vet inte bakgrunden och ingenting och någon av dem, men självklart bli man ändå berörd iom att ens kompisar känner dem. kan man säga att det är själviskt och dumt även om man inte vet ett piss? knark hit och psykiska problem dit..bla bla bla! finns så mycket andra kan skylla på, men de som verkligen vet ligger liksom vita på en bår eller nått. jag kan förstå dem till viss del (även om jag själv inte har planer på att gå vidare till något okänt), för livet kan vara ett rent helvete. men blir det inte bättre? kan man inte kämpa lite extra även fast att man inte tror att man klarar det?

RIP grabbar! hoppas ni får det bättre någonannanstans och hoppas att ni har LITE skuldkänslor, för ni lämnade kvar så jävla många som bryr sig sjukt mycket om er här nere i helvetet...

oj, som om någon bortvandrad själ skulle läsa min blogg?!


helgen har varit som många andra helger, bara lite roligare
fyllan har varit som många andra fyllor, bara lite värre
dansen har varit som många andra danser, bara lite sjukare
skämten har varit som många andra skämt, bara lite svårare att förstå
skorna har defenitivt inte varit som många andra, för det var kängor