alright, här sitter jag i en soffa och ve och fasa har något gått upp för mig. ibland kommer ju sånna där uppenbarelser som gör att man går under för en liten stund. man tänker efter och undrar var fan man är på väg. man inser att allt har blivit lite mer förändrat än vad man trodde att det skulle bli (på inte ens en vecka). ve och fasa är att jag har börjat tänka på norska. hur sick är inte det!? varje ord jag tänker tänks på norska liksom. jag har till och med börjat använda ord jag aldrig trodde att jag skulle ta i min mun i ett dagligt språk (t.ex. rar, som på norska betyder typ konstig). jag måste sluta säga rolig i mina vanliga sammanhang, för då tittar folk på mig som att jag är helt dum. det betyder nämligen lugn på norska. är det jag (som är svensk) som är wierd eller är det det norska språket? norge suddar ut den svenska lollo mer och mer. vad händer?! tänk om jag tillslut glömmer av hur man pratar svenska. så rart det skulle vara!

här går det i alla fall mycket bra. dock tar min hemväg 15 min längre tid än ditvägen (till jobbet) för att det är killar/män som vill snicksnacka lite grann. de står där, vissa med bandage och plåster över hela kroppen och vissa med alkohol i händerna och vissa bara allmänt påtända, och vill växla några ord. än så länge har jag en aggressiv, bodybuilder boyfriend och en pittbull. endast för att de inte ska vandra med mig hela vägen hem. jag har kul! the time of my life? nja, kanske inte riktigt än, men det kommer. jag trivs på jobbet och jag trivs med staden. dock är det sinnessjukt tråkigt att fixa mat. jag beundrar min moder mer och mer som håller av hushållssysslorna extremt bra. funderar på om jag kanske ska avstå det där med barn och man.. om jag nu skaffar det så ska jag minsann skaffa mig en flink hushållerska. hon ska laga mat och städa och tvätta och allt det där för en vettig penning. kalla mig för lat och naiv om ni vill, men prova att komma på vad man ska stoppa i en hungrande mage varje afton. inte direkt så man kan skutta ner för trappen och sleva i sig någon gudomligt doftande maträtt, nej, man måste planera, fundera och fixa in i minsta detalj. jag saknar mina kära vänner och jag längtar till min kära havve flyttar upp till mig. komsi komsi!