Oj vad jag blev sentimental. Nästan lite ledsen i ögat liksom. Lyssnar på sån där gammal go musik och filosoferar. Inte om något speciellt eller så, det bara flyter runt som massa flaskpost i min annars ganska luddiga hjärna. Lite spännande att ta fram några minnen och fundera och sen stoppa ner dem i flaskorna igen.

Fy fan vilket skämt jag är! Sitter och lipar till du var mitt allt som Anton och Affe har gjort. Väcker lite känslosamma tankar i mitt inre typ. Gråta är bland det värsta jag vet, för man blir så ful. Typ röd och snorig!

Nu gjorde iofs baggen mig på skratthumör med låtar som han heter peter och pojken från irak. Högsta volym och skrikande röst.


pojken från Irak petade folk i ögat med sitt revben?