min kväll igår var rolig. singstar och vin stod på schemat och det blev rejält av båda sakerna. det var trevligt och kvällen var en av de roligaste på ett tag. känner att det inte var för mycket och inte för lite. jag ställer ju oftast upp flaskan på hyllan de flesta helgerna nu för tiden, men igår kände jag att den blev lite för dammig.


jag ligger och lyssnar på heartbeats med jose gonzález om och om igen. låten ger mig så mycket känslor. både mysiga och hemska. för några år sedan och jag missbrukade det mesta i min väg så missbrukades denna låten om och om igen på sömnlösa nätter. låten var så mjuk i öronen till skillnad från andra ord som skar och ristade sig in i öron, hjärta och huvud. ibland hör jag dem än idag men min låt smörjer bort dem. heart beats.. hjärtan slår... mitt hjärta slår. ja, mitt hjärta slår fortfarande, fastän jag då trodde att det var utgrävt. jag trodde att jag hade grävt ner den på den långa stigen. stigen som delade sig och mina ben sprang vägen som hjärnan varnade för. den skrek och skrek, men jag som var en rebellisk ung flicka gjorde inte som någon sa. jag gjorde inte som mitt huvud sa. jag gjorde det som de sa. det som de högre makterna sa. de som beodrade mig att vandra vägar som jag egentligen inte ville. nu är det gjort och nu är friheten lycklig utan mig, för jag tappade det någonstans på vägen. det var den lyckliga friheten som jag grävde ner och inte mitt hjärta. jag är nu fånge hos mitt förgångna. det som drog mig ner och i ett desperat försök att överleva klamrade jag mig fast. jag vigde mitt liv åt det som tog det.
det är många låtar som talar sitt eget språk till en. det kan vara saker man har upplevt eller skulle vilja uppleva. jag skulle kunna nämna flera tusen som gett mig styrka och fått mig att gråta. om man lämnar sig själv för en stund och kryper in i låten eller bjuder in den i sitt sinne så ger den dig allt vad du inte vill veta. den ger dig det som du ångrar eller åtrår. något som du vill ha ogjort eller något som du önskar att ingen annan utom du fick. man blir egoistisk för man tänker på det som kunde vara bättre. om man tillåter låten att slingra sig runt i in kropp var den vill så kommer den dra och slita i de gamla sår som du har. den strör salt och du hatar den. du hatar den, men du blir fast. den talar ditt eget språk, så du blir fast. den blir din drog. den blir din älskade. den och många mer. den och alla andra som pratar ditt språk. ditt hjärtas språk och det är bara du, det är bara du i hela världen som vet hur det känns. eller hur? för det är ingen som är så ensam som du, däför tar låten platsen för alla de som inte finns där. för de som lämnat, för de som försvann, för de borttappade och för de som du svek. den finns där i ditt tomma sinne, i sitt tomma hjärta och den gräver bara längre och djupare. den borrar sig ner till en avgrund, för att sedan dö bort och lämna dig i en förvirrad trans... det tar tid att ta sig ur en avtändning. den gör dig svettig och äcklig. din drog är låtarna som tar platsen för de älskade som inte finns.


jag älskar inte alltid mig själv, jag lever bara i en dröm om en lyckligare frihet