håra ord, skrik, tårar och förtvivlan - bråk..
onödiga bråk som kväver mig.
att se framtiden försvinna för att sedan,
efter någon sekund komma tillbaka.
att för en minut falla för att seddan
bli fångad i sista sekund.
att hata för ett ögonblick för att sedan
älska igen.
älska mer än någonsinn,
men biten av förtvivlan gnager ännu..

jag är sjuk idag och som så många gånger förr kommer också känslan av skam över att ha sårat mina nära. sårat om om och om igen. tar det slut någon gång? kan jag växa upp och inse hur jag måste vara? kan jag förstå att vissa saker är fel? hoppas att det inte tar så lång tid.