ja, vad gör man inte för att fixa till partykänslan? man gör i princip allt!
kanske killa en arrangör under hakan, för att senare skälla ut alla. kanske bli väldigt full och bjuda på sig själv väldigt mycket? jag hade i alla fall kul igår ända tills att jag gick gråtande hem från stan. känsloladdad kväll - ja tack!
jag och mathilda hade ganska kul med att driva med en viss, ganska blåst, kille. hela kvällen igår var så katta. jag tror jag dör! det blev tydligen fight på dansgolvet så stället stängde mycket tidigare än planerat och jag fick damp. jag fick gå och prata med arrangörerna för jag ville ha tillbaka mina pengar, men ja.. det slutade med att jag smällde upp dörrarna och gick argt där ifrån. gick utan att stanna för en sekund hela vägen till stan. sen blev jag arg, ledsen och väldigt trött på allt, så jag gick hem. pratade med Andree och så grät jag en skväll. sen beklagade jag mig för mamma när jag kom innanför dörren.

idag har jag åkt buss ner till malmö, för att titta på Jesus Christ Superstar som är en musikal med Ola Salo. det var en grej som var annordnad av sjukhuset och eftersom att mamma jobbar där så hade hon fixat biljetter. vi fick ett sånt där programm typ om vad som skulle hända och var vi skulle äta och då var det någon stor buffé med massa olika kött, såser och sallader. typ sjukt god bakis mat. vet ni vad vi får istället?! en äcklig kycklingbit, sky sås (som förövrigt smakade kiss) och runda boll potatisar. jag höll på att dö och framför allt gråta. jag ville så gärna ha den lockande buffén men icke. jag fick klara mig utan mat. inte konstigt att vissa patienter klagar på maten på sjukhuset om de inte ens kan betala 200 kronor för en sjukt lyxig buffé. nej jag blev arg!
musikalen var i alla fall bra. den var verkligen värd att se, även fast att jag somnade en liten stund precis i slutet. de som spelade var ju så SJUUUUUKT snygga. jag ville typ ha alla!! jag sov gott på resan hem också. annars har det inte hänt så mycket i mitt liv faktiskt.
känner mig lite lagom taskig gentemot en person som jag gråtande ber om att han ska komma hem. denna personen är Andree. jag gör ju inte direkt livet lättare för honom. usch och fy för mig ibland!

nu är det en ny vecka och nya tag. känns som om tiden går sjukt jävla fort. eller det inte bara känns så, det gör verkligen det. shit! snart blir jag 30 och då måste man bli vuxen och seriös och shit. nejtack! jag ska leva livet tills jag blir 80, för då blir jag för hängig och då får jagh väl ragga på andra ställen. kanske slå mig till ro med en snygg neger på någon thailänds ö? vore kanske något..

nästa helg åker mamma och pappa bort och isac bor hos johan. det ska bli ganska skönt att få vara för sig själv ett slag. haha! just nu vill jag bara sova, tror jag. eller ja.. kanske ett avsnitt av one tree hill först. har börjat titta om från säsong 1.

oh, darling I can´t cry hard enough
to make you come back to me
I can´t laugh loud enough
to make you laugh with me
I can´t lie to you and tell you I´m sorry
I still think you are a big joke!