när du låg där jämte,
och jag hörde dina andetag precis intill,
trodde jag att jag hade allt.
Men tänk så lätt man kan förlora.
Tänk så lätt allt suddas ut som om det aldrig funnits
jag saknar dina naiva blickar som inte existerar mer
Ett hat sprider sig genom min kropp
Att ens försöka värja sig saknar mening
För du skär, skär som laser och jag förlorar allt jag har
Jag har inget vettigt försvar
För du är inte någon som man låser in
Och inte någon som man har

I mina händer ligger alla minnen
Jag vill kasta bort dom, men de håller sig kvar
Jag hör dig säga mitt namn
Jag kan nästan se ditt leende
Känna värmen från dina andetag
Men det är inget mer än tystnad kvar
Är detta vårat farväl?

Jag vill inte vara rädd
Men jag är rädd för tystnaden
 Du kan slå mig i bitar
Något inuti kommer ändå alltid stå upp
Du kan slå tills hatet är det enda som återstår
Det sticker som nålar och varje ord bränner mot ansiktet
Du är en livslögn som jag trodde jag kunde dö för
Jag ser ut, men ingen ser mig
Du är tyst
Och jag älskar i det tysta