I believe in life,
I believe in dreams,
I believe in everything in between,
But I know for sure my love is more than you can retrieve
I’ve been waiting to for a star to fall
And I’ve come to the point where I can’t stand one more single lie
You cruise, I crash
You slide, I smash
You’re fire and I’m ash
You’ve had your time
You’ve had your turn
You’ve had your share
I don’t mean to be unfair, but you’ve got to learn
You only get what you earn
Never heard what your head said


sitter i skolan och gör en jämförelse mellan filmerna Stolthet och Fördom och Bridget Jones dagbok. det är inte det lättaste jag har gjort, men ganska intressant hur två filmer som verkar vara så annorlunda egentligen är så lika. det är sån där jobbig kärlek som jag känner igen mig en del i. de slutar ändå bra, så jag får väl hoppas att det gör det för mig också. jag upptäckte igår att jag antagligen har mer känslor kvar än en "viss" person. det är ovanligt och det slog mig som ja, jag vet inte. det är svårt att tackla, för ibland känns det bara som att det kommer sluta i en stor klump i magen. kanske som på reklamen för halsbränna? möjligtvis kan jag skylla på att jag har halsbränna och bli beroende av de tabletterna (eller vad det nu är för något som det egentligen är reklam för). det skulle vara bättre att ha halsbränna än att det gör ont av något annat. jag antar att jag inte är den enda personen som ibland tycker synd om mig själv, men skillnaden kanske är att jag ibland erkänner det. när det gäller sånt här kan jag säga att jag kanske inte tycker direkt synd om mig själv, men jag blir besviken på livet ibland. ibland knullar det sönder alla och det är oftast inte rättvist, men livet kan inte vara rättvist på alla plan. jag menar hur hade det sett ut då? ibland blir man besviken och ibland blir man lycklig och ibland är det till och med svårt att avgöra skillnaden. så vad gör man?