Jag blir lite trött på livet när saker slutat svaja och plötsligt dras mattan undan från ens fötter. Då saker än en gång går i kras och förstörs. Jag är trött på att foga mig, trött på att acceptera och jävligt trött på män. Just nu är jag bara frustrerad, irriterad, ledsen och ovetande. Det sistnämnda är värst. Jag hatar hatar hatar i det tysta.