varje gång jag kommer hem till varberg är det samma sak. jag blir galet kreativ och känner mina tonårsproblem (vet att jag fortfarande är tonåring, men de jobbiga fjortisåren) ända in i själen. jag springer genom huset om det är mörkt och jag plingar på vindfångaren i köket varje gång jag går förbi. här återfår jag mina tvångstankar och även ensamma nätters fotografering. här har ni några.