är för tillfället mer bitter än förut. jag nyser och min hjärna rinner ur mig som vatten ur en kran. det droppar typ. bitterhet på hög nivå. mina och daniels bullar blev misslyckade och där restes ribban för min bitterhet ytterligare några mil. ser inte något slut på mitt projekt med att sticka en halsduk. det tar aldrig slut. den blir aldrig längre och den blir aldrig klar. antar att den kommer vara färdig först nästa vinter då jag i panik hittar den i en vrå ofärdig och dammig. då kommer jag riva upp det för jag tycker att den är fruktansvärt ful. brukar nämligen bli så. dock har jag gjort det lite safe denna gången. den är svart. kan ju inte bli så sjukt ful då? ganska okej liksom.

golvet är fullt av snytpapper och trots att jag har duschat så är jag glad att min kärlek inte ser mig i detta tillstånd. känner mig som en blandning av en torr och fnöskig rudolf med röda mulen och flubber. konstigt hur man kan bli så ful på bara någon dag. för tillfället gillar jag inte ens att se mig själv i spegeln. då är min bitterhet på högsta nivå.