yes, det känns som att jag står inför dödens vakande portar. är cp sjuk och vill egentligen bara hugga av mitt huvud (eftersom att det är det som får mig på fall). jag är grymt förkyld och inget nässpray hjäpler, sen upptill har jag en väldans hosta så att jag nästan spyr, men det kommer slemm istället och till sist så gör halsen ont och resten av kroppen. jag brukar ofta tycka lite synd om mig själv (mest inför Andree), men nu är det verkligen synd om mig. känner bara för att die! för det första känns det inte så okej att jag inte kan träna nu när jag äntligen kommit igång på riktigt igen sen så känner jag bara att det är så grymt fuskigt och bad att jag blir sjuk nu när tävlingen går på högvarv. hur fasen ska jag kunna gå många steg när jag knappt ens orkar lyfta ett vattenglas?! inget onyttigt godis får jag heller äta. buhuu!
en liten positiv sak är i alla fall att Andree made my day! vi åkte till Hemmakväll och hyrde 3 filmer och köpte 3. wihoo! vi köpte Twilight, Moulin rouge och Robotar. vi hyrde The Women, någon boxar film och Madagaskar 2.  vi hann se MR, The Woman och Twilight. rätt go dag i soffan liksom.


åh, på ett sätt hatar jag att vara lycklig! jag kan inte skriva mina texter längre och det är så grymt baaaaad!

det har hänt lite saker på mitt rum också. en garderob har nu utökats och blivit en till.. alltså en till likadan som gör mitt rum nästan ointagligt. jag får i alla fall lite bättre plats. dock är detta bara tillfälligt, för pappa har sagt att garderoberna som ska byggas utanför mitt rum ska vara igång snart. för övrligt så måste jag säga att jag tycker synd om min fader. jag älskar honom också. forever you and me dady liksom!