hur kan man glömma sig själv?
på vägen tappar man bort sina känslor
och de ersätts av ångest och sår
ord piskas in i ens sinne
men de vänliga knackar bara på dörren
men man är för svag för att orka röra sig
en hand på axeln och tyngden lättar
en hand runt midjan
och du särar på benen med en tom blick

jag undrar när man räknar löv som döda. jag menar först är de uppe på träden och frodas och sen ramlar de av och flyger omkring tills de ruttnar bort. jag anser att ett löv är som ett människoliv. först är man en knopp(mammas magggge), sen börjar man växa och bli stor och stark(barn/tonåring), sen ramlar man av(blir myndig och flyttar) sen dör man...
de flesta tycker väl som jag när jag säger att det är kul att trampa på löv, för det låter så skoj. alla klarar sig inte i livet (de blir nertrampade som löv) lövlivet är nog ganska hårt, för det är precis som ett människoliv. precis på pricken!

idag är det ingen gulddag, så bläää! jag ska läsa bok och läsa bok och läsa mer bok och sen ska jag sova föralltid!